Frank Muller - Master of Complications

- En fantastisk historia tog sin början - Franck Muller föddes 1958. Han tillbringade sin barndom i La Chaux-de-Fonds med hans italienska mor och schweiziska far. När han blev 15 år, rekryterades han i till en urmakarskola.

I början av 1980-talet lämnade han den schweiziska skolan (Ecole d'Horlogerie de Genève), därefter började han reparera kvalitetsklockor. Hos en oberoende urmakare vid namn Svend Andersen blev Franck ansvarig för hanteringen av klockor samt för insamling av Patek Philippe.

Stora delar av kundkretsen var privatpersoner och muséer. Medan han arbetade med komplicerade tidmätare, och brann för deras mekanismer,  började han utforska nöjligheten att bygga sin egen verkstad.

Mycket snart, 1984, utformad Franck Muller sin egen ,numera klassiska,  tourbillon. Under 1980-talet fanns få urmakare som kunde skapa så komplicerade urverk, bland dem fanns Patek Philippe och Vacheron Constantin. Privata kunder började uppskatta hans konst, Franck fortsatte att komma ut med nya tidmätare och därmed såg han sin rörelse växa.

The House of Franck Muller öppnades 1991 och hans extremt komplicerade ur blev omedelbart kända i Europa och USA. Idag är hans fabrik, också högkvarter för Franck Muller.

Han tänkte bygga en fabrik i hjärtat av Genthod, en by som ligger utanför Genève. Omgiven av en vingård, täckt av berg och närheten till Genèvesjön, är han ständigt inspirerad till att skapa nya original, komplicerade och exklusiva klockor.

Muller vet att det första som fångar ögat hos kunden är utformningen av en klocka. Det är därför han skapade det välkänd Curvex Tonneau, lätt igenkännlig på en handled. Idag; samlingar av klockor från Franck Muller inkluderar: Chronograph, Color Dreams, Tourbillon och Conquistador Cortez King.

Personligen skulle jag eventuellt kunna tänka mig något av hans mer diskreta ur för normal business - med reservation för vad kunderna tycker. Jag kan tänka mig att en och annan kommer att lägga tid till att fundera på klockan istället för just businessen. Hmm, osäker på hur jag ska ställa mig till detta - har du någon åsikt i ämnet?

Mer casual så tycker jag att det är ett av de finaste märken man kan tänka sig - en söndagsbrunch, bruna wholcuts, jeans, udda figurnära kavaj, uppknäppt slimmad skjorta...ja varför inte:)

Gordon Gekko - more is less

Jag följer ett antal svenska modebloggar och kan konstatera att det finns många män som är bevandrade i smakfull design. Det verkar dock som om det finns 2 st läger i en specifik fråga, har Gordon Gekko bra stil eller inte. Debatterna är heta och inte så sällan kan man se en del övertramp i kommentarsfälten. Den konservativa flanken använder ord som flamboyant sprätt, den andra sidan attackerar med ord som förutsägbar, tråkig, reaktionär smörja.

Jag har faktiskt inga starka åsikter, men kan kanske tycka att allt för mycket kan leda till att kläderna skymmer mannen. Bifogar ett exempel på just detta problem, en person som förvandlas till ett konstverk snarare än en just en välklädd man.

"Världens mest välklädda män" - del 1 - CARY GRANT

"Världens mest välklädda män" är en serie av inlägg där jag varje gång kommer att lyfta fram en man som jag anser är ytterst välklädd och har en tidlös stil. Subjektivt? javisst, men det är ju det som gör det roligt. Först ut är den kanske störste av dem alla - skådespelaren, gentlemannen och den alltd lika smakfulla Carry Grant. Få män, inklusive mig själv, har ens varit i närheten av hans subtila elegans och perfekta utseende.

Cary Grant tidiga liv och långa karriär i Hollywood avslöjar hur hans popularitet och framgång växte fram från en suave personlig stil, både på skärmen och i sitt vardagsliv. Att följa Grant, som egentligen heter Archie Leach, från hans anspråkslösa början i England och tidiga karriär i New York som en akrobat, till hans tidiga försök för att etablera sig i pjäser och filmer, är en lång resa med många intressanta inslag. Med låg utbildning, ingen kompetens och några kontakter, var 16 åriga Cary Grant på egen hand i USA.

Han kämpade för att skapa en egen stil och persona, Cary Grant kopierade ursprungligen stilen hos välklädda aktörer som Noel Coward och Douglas Fairbanks. Cary Grant kom att ses av publiken som vacker och perfekt, men hans tidiga karriär var en kamp för att dölja sin fysiska brister som Archie Leach  för att sen förvandlas till snygga och ständigt välklädda Cary Grant. Efter att ha flyttat till Hollywood inför hans första casting arbetade han på att minimera sina brister genom att göra justeringar i sin garderob. Grant använder sig gradvis av välgjorda kostymer, förlorade sin brittiska accent, och bar skjorta och slips för att dölja sin överdrivet muskulösa hals.

1930/40-talets filmstudior bad ofta skådespelarna att bära sina egna kläder. När han blev en bättre skådespelare, började Grant bära kläder som passade hans personlighet och carisma. När han fortsatte att skapa sin egen stil, började Grant bär specialgjorda skjortor och kostymer anpassade från Saville Row. En ikon var född. Vad inte många känner till var att Grant också var påtänkt som Bond. Enjoy

Tom Ford i kvadrat:)

Veckans outfit Nr 3

Tradition, Oklanderlig, Gentleman - veckans oufit blir en orgie i klassisk design. Henry Poole & Co är som de flesta vet en legendarisk skräddare med en historia som talar för sig själv. Jag vurmar för bespoke och Saville Row, en näst intill oöverträffad hantverkstradition, vad tycker du? Vi kompletterar kostymen med det mest engelska man kan tänka sig på ett par fötter,  oxfords från Edward Green

Äldre klockor och manschettknappar, här kan man för en mindre peng faktiskt göra en hel del klipp om man är vaken och intresserad - Patek har en enastående kvalité i sina urverk och designen är ju tidlös.

Tyck gärna till om färgval, märken, kombinationer etc....och kom ihåg; det finns inget rätt eller fel, bara vackert och fult ! :)

Henry Poole & Co - klassisk enkelknäppt med väst i en kashmirblandning.

 Vit skjorta och lekfullt silverfärgad slips som ett balanserande avbrott till det mer traditionella

Edward Green - bespoke collection - oxfords

John Lobb London - bryter mot skorna, vad tycker du?

Patek Philippe från 1940-talet - här skulle jag byta ut armbandet mot ett svart

Underbara Deco knappar med pärlemor i centrum och kanter av platina.

Tillverkade runt 1930.

Delvaux - Belgiens stolthet

1829, ett år innan Belgien blir självständigt från Nederländerna, Maroquinerie Delvaux öppnar sin första butik och verkstad på den mest livliga gatan i centrala Bryssel. Charles Delvaux specialiserad på resetillbehör under en tid när lyxresan gjordes med ångbåt och tåg.

Delvauxs sökande efter gudomlig kvalitet belönas år 1883 med en prestigefylld titel som fortfarande är aktuell: leverantör till belgiens "Royal Court". 1933 köps Delvaux av en ung ingenjör, Franz Schwennicke, imponerad och angelägen om att äga ett sekelgammalt varunamn. Han fullständigt förändrar bilden av Delvaux genom att samlingar av handväskor presenteras två gånger om året som hos Europas stora couturehus.

Efter Herr Schwennicke bortgång, 1970, tar hans unga fru Solange tar över ledningen av verksamheten. Genom åren, gör Mrs Schwennicke funktionella förändringar vilket leder till ett designinriktat företag med konstant fokus på kvalitet och värde. Hon tillför en ny och yngre konsument till Delvauxtraditionen.

Idag; François Schwennicke, hennes äldsta son, är verkställande direktör hos Delvaux medan Mrs Schwennicke presiderar över koncernen, inklusive design, distribution och tillverkning. Delvauxs hantverk är unikt och sällsynt. Alla faser av tillverkningen sker internt, liksom allt material.  Åttio procent av Delvauxs personal är hantverkare. För att säkerställa kontinuiteten i detta värdefulla hantverk, skapade Delvaux en skola i sina egna verkstäder. En kvalificerad hantverkare är utbildad efter ungefär tio år. Framställningen av en handväska tar mellan 6 och 13 timmar.  Delvaux arbetar främst med högkvalitativt europeiskt oxläder, men är också kända för sina exotiska skinn: struts, krokodil, ödla. En av dess signaturer är ett flätat läder eller "Cuir Côtelé".

John Lobb Paris - Hermés skomakare

Det har skrivits spaltmil om John Lobb i allmänhet och John Lobb Paris i synnerhet. Så jag tänker inte göra någon stor grej av det. Men det ursprungliga JL existerar fortfarande i London och producerar endast bespoke. Man öppnade en filial i Paris som sedemera köptes av Hermés och blev John Lobb SA.

Men just här och nu så är det Hermès varianter vi ska titta närmare på. JL Paris producerar både bespoke och RTW, kvaliten stavas S U P E R B.

Personligen så är kanske inte JLP's RTW är en absolut favorit, och det beror endast på att jag inte så förtjust i designen. Jag upplever det som ett mellanting av engelsk tradition och mer kontinentala former, det blir varken hackat eller malet och lite könlöst. Men som sagt var så är det min högst personliga uppfattning. Vad tycker du? Vissa bespoke modeller faller mig däremot i smaken, betydligt mer dramatiska och potenta.

Bespoke

Bespoke och en favorit